Kan hon bli min?

Tror jag har hittat min dromkvinna. Hon heter Samantha och ar fran Canada. Hon har min stil, min smak av musik och hon har langt morkt javla har som gor mig galen. Om jag aker till Montreal for att "overraska" henne, ar jag en stalker eller en romantisk kille da? Jag har redan borjat maila henne pa hotmail (ja javlar vad jag lever i cyborvarlden - varlden krymper med all IT och jag forsoker traffa kvinnor genom internet.) Patetisk? Mycket. Men jag star for det.
   
      
Hennes blogg.

Facebook.

(kallebam-inlagg)
Arligt nu, varfor har vissa mer an 400 vanner pa sin facebook? Ar det sa att man "maste bli van med den personen som man vaxlade ett ord med igar pa den festen, han/hon svara trots allt tillbaka med ett samma hej". Ar det status att ha manga vanner, vanners vanner, bekanta, har aldrig traffats men vet-vem-man-ar-van? Tror jag ar mest bitter som vanligt. Nu ska jag till Petronas twintowers och dricka en drink med en okand kvinna med mustach med Kuala Lumpur som utsikt. Vad hittar ni pa med? Om ni vill sa kan ni spara en snoboll till mig i frysen tills jag kommer hem - ska kasta den pa Gustav saklart.

Kuala Lumpur.

Nagot som jag gillar ar stora stokiga stader som har bra transportmedel att ta sig runt pa eller gangavstand till en god ol, som stader som manhattan, Bangkok och nu Kuala Lumpur(KL). L.A kan skita ner sig - Behover for fan en hyrbil for att kunna hyra en hyrbil? Bangkok har sin kosanroad, KL har sitt Chinatown - varre forsaljare, battre, jobbigare och storre utbud pa saker. Tror att dar ar mer an 100 klock, dvd och allt annat skit-stand pa 100 meter. Som dom flesta beskriver KL stammer ganska bra. En stad med en fasad av rika stora byggnader. Men under fasaden sa ar dar en fattigdom med skitta byggnader, spruckna gator. Men jag alskar det. All den har stokighet med alla dessa kulturer som lever tillsammans ar ofattbart - ett bevis pa att alla kan leva i harmoni tillsammans. Som sagt, alskar staden, iallafall dessa tva dagar jag har varit har haha...
  
  

Kommunikationsproblem.

(Kallebam-inlagg)

Nar jag steg in i bussen som skulle ta mig tillbaka till Vientiane pa sju timmar under natten, sa hade jag stol nummer 35, Sa fort jag borja mitt sokande efter min plats sa insag jag snabbt att det redan satt en liten Laosflicka pa min plats bredvid sin mor. Jag forsokte tala om for dom att det var min plats hon satt pa men dom bara gav mig ett ont oga och nochalera mig. Dar stod jag, den anda utlanningen pa bussen och sag dum ut. Men plotsligt kande jag hur nagon klappa mig bestamt pa min axel bakifran, jag vande mig om och det visade sig vara bussvarden. Han fraga efter min biljett eller rattare sagt han peka pa pappert jag holl i handen, aven han insag att min plats var upptagen. Inga problem sa han pa sitt sprak (tror jag) och peka pa en annan plats jag kunde sitta pa. Jag satte mig ner, bussen borja rulla och jag somna in snabbt.

Men efter en timmes tid sa vaknar jag att nagon petar pa mig. Jag insag att bussen hade stannat och borjat plocka in fler passagerare. Mannen som peta pa mig visade sin biljett att det var hans plats jag satt pa. Jag forsokte forklarar att jag blev beordrad att sitta har och att min plats var/ar upptagen. Saklart var det ingen som talade engelska, iallafall ingen som ville, ingen som ville hjalpa mig - alla var arga och sura pa mig. kolla pa mig med det onda ogat(om blickar hade kunnat doda sa hade jag varit massakerad nu). Dar satt jag som en syndabock, en hatat ond manniska, nar jag egentligen bara hade gjort vad jag blev beordrad till. Bussvarden kom bak och tala om for mannen att han fick sitta langst bak. Mannen som hade fatt sin plats bestulen sa nagon brutalt pa Laos, gav mig en mordande blick innan han traska bak med tunga steg. Alla kolla pa mig med en besviken min. Da var saken biff - jag var kristallvaken dom narmaste sju timmarna.

Ombytta roller.

Jag har en liten fraga, Det var ett javla skallande pa mig nar jag inte horde av mig pa ett tag, det var nastan sa att man fick skuldkanslor. Nastan. Har ar min fraga: Eva, har du tappat skrivformagan? eller du har fatt skrivkramp(hur fan kan man fa skrivkramp genom att svara pa ett mail?) Precis. Varfor kan du inte svara pa mitt javla mail. jag har pamint dig har pa bloggen, jag har pamint dig pa hotmail, twice!. Maste jag ringa med for att fa dig att svara pa ett mail? Rolf, sag till henne.

Vem ar det nu som inte hor av sig? VA? Nu ar jag kanske jatte orolig for dig, kanske. Har grannarna eller Rolf fatt nog av dig? Och du har bara forsvunnit..

Hur mar Bruno?

Den sprack.

Ja vaskan alltsa, din snuskhummer. Min trogna vaska som jag kopte i Bangkok ar 2006 har spruckit pa tre stallen. Tva dagar efter jag landat i New York sa upptackte jag en spricka pa nedre hogra sidan dar axelbandet sitter fastsydd, kallas det axelband forresten? Jag som har spenderat formycket tid med Rolf har nu fatt svart att slanga saker eller kopa nytt, jag tanker numera som Rolf med - Aahh det loser vi lite med lim, nej fan, jag menar tejp - kan inte lima en vaska JU. Sa vaskan fick aran att folja med till Mexiko med dar jag borja leta efter silvertejp. Men den lilla surfarbyn Puerto Escondino har inte sa stort utbud pa tejp(ar det bara jag som tycker ordet tejp later skitfult?) sa dar stod jag med "tummen mitt i handen" och kom tanka pa att man kan sy? hahahah ja precis som det kommer att handa. Det fick bli eltejp. Kanske inte den basta losningen men efter nagra varv runt vaskan sa var sprickan ihoptryckt iallafall - da vart det lost tankte jag. Men under min tid som resenar(jag vill inte kalla mig backpacker, far bli ett annat inlagg varfor.) sa borja en ny spricka utvecklas utan min vetskap, den har gangen pa motsatta sida av den andra sprickan. Idag efter jag aterkommit till Vientiane sa hande det jag fruktat under en langre tid men igonerat, men sa hande det, jag hoppade av tuk tuk fran att den hade kort mig fran busstationen till mitt guesthouse, nar jag landa sa sprack vanstra axelbandet. Det var dramatiskt, det kandes som det gick i slowmotion. Jag horde ett upprivande ljud och kande hur det lossna till pa vanster sida och all tyngd hamna pa hoger axel - allt gick sa snabbt men anda sa sakta.

Dar stod jag och sag dum ut. Jag blev forvirrad, frustrerad och arg. Jag satte mig pa trottoarkanten och borja sura, blev lite ledsen ocksa - nu var det kort tankte jag, nu maste jag byta ut den. NEJ, jag vagrar, jag vagrar att ge upp den, borja jag intala mig sjalv. Losningen var enkel. Dar ar fortfarande en axelrem/band kvar. Jag ar ensam, ensam men stark. i helvete eller att jag bytar ut den. Den ska med mig till Kualalumpur pa torsdag, sa ar det bara (visst fan, kanske inte har namnt att jag flyger till Kualalumpr pa torsdag- nu vet ni.). Sa om ni ar gulliga sa kan ni val skicka ner mormor till Kualalumpur- hon har jobb som vantar har pa henne.

SuperMartin.

Vad tycks om mina bilder? jag ar valdigt nojd med bilderna faktiskt. Bade som fotograf och model haha... Att ha tid for sig sjalv kan lona sig ibland. Det var kanske pa tiden jag laste instruktionsboken for min Nikon D40 och lara mig om den. Men nar jag val skulle testa ta nagra portrattfoton sa kom jag pa att jag ar i en stad som ingen normal turist stannar i och Laos-befolkningen har talar ingen engelska alls. Fanns bara ett alternativ. Jag fick bli min egen model. Det jobbiga var att satta focus pa en nar man star forst bakom kameran? fick liksom gissa. Sjalvutlosning pa 10 sekunder och jag fick snabbt kasta jag mig framfor kameran och posa som aldrig forr. Efter ett par timmar med ett javla klydd med ljus och focus sa fick jag ordning pa det - Klockan overlevde an en gang. Bilden ar tagen i manuellt lage, ingen auto-shit har inte. Har har ni resultatet. Min van Maja foredrar alltid svartvit-bilder sa det fick bli en san med. Na, vad tycks? Arliga kommentarer tack, men bara om det ar bra kommentarer saklart. Daliga tar jag bort direkt och fortranger. Kvaliten pa bilderna suger tydligen for att, hor och hapna - internet klyddar. Fick lagga upp dom som sma skitfiler. igentligen ligger filerna pa 7mb(raw. nef) styck. Dom har ar for fan paintbilder;(...
   

Rostningen avslutad?

Undertiden rostningen har varit aktiv sa har jag odlat mitt nashar och latit mitt har vara som det var nar jag lamna Sverige. Kanske far en bild att andra er rost till nagon av dom andra alternativen?


Playlist2.

 

Vatten som renar gumpen?

Frilansbloggare som jag ar sa skriver jag inlagg pa andra bloggar med. Just det har inlagget som jag skrev till kallebam-bloggen har jag skrivit fran hjartat och ville lagga upp det har med. Kansliga lasare varnas!

Kom pa for nagra veckor sen att jag inte har skrivit nagot inlagg pa den standigt vaxande och inlaggsrika bloggen kallebam den senaste tiden. Inte for jag tror nagon har saknat mig eller har nagon javla aning vem fan jag ar. Det spelar ingen roll. Toalettamnet ar uppe och jag kan inte hindra mig sjalv att skriva ett inlagg som beror detta.

Nagot som borde enligt mitt tycke inforas i Sverige ar "rovduchen", "rovspolaren" eller kalla den "rektumrenaren" - lat er fantasi leka lite med synonymer. Den ar valdigt popular har i Asien. Den har i alla fall funnits pa alla guesthouse jag har varit pa (ibland har dar inte avhuvudtaget varit nagon "rektumrenare" eller papper - lat ater er fantasi leka igen hur jag fick ga till vaga efter jag insatt det efter jag "gjort det"). Visst det har varit dom billigaste skitguesthousen man kan hitta, men det gor inte "rovduchen" samre for det. Jag kommer ihag forsta gangen "rovspolaren" skulle ta min tvatta-roven-med-vatten-oskuld - det var lite obekvamt, som att nagon pilla med ett finger i gumpen pa mig, det gav en liten kansla av oro att kanske Gustaf var dar med sin kamera och lekte lite. Men efter sprangt femtiostrecket sa vill jag aldrig mer ga tillbaka till toalettpapper. Aldrig mer papper som rivs, som alltid ar slut efter man har gjort en "touchdown". Nej "rektumrenaren" finns alltid troget pa vaggen bredvid dig, med flera liter vatten som vantar pa dig for att ge dig en skon massage och en ny frach hygieniskt gump igen( om vattnet har i Asien ar hygieniskt kan diskuteras).


Nagon annan som tycker detsamma, eller?


Mekong.

Lite allmanbildning till er dar hemma i stugorna i det kalla Sverige. Den har Mekongfloden har jag passerat manga ganger nu i Loas och Thailand och kommer formodligen passera den nagra ganger till. Jag har blivit lite imponerad hur stor den ar, dock ar den javligt skitit, ser ut som det rinner ren bajs i den(Men med min magiska talang med kameran sa ser det ut som man kan dricka vattnet pa bilderna, Ramlosa nagon?). Mekongfloden rinner genom lander som Kina, Burma, Laos, Thailand och Vietnam. Den ar drygt 5000km lang och under regnperioden rinner at ett hall och under torrperioden at ett annat. Ungerfar 100 miljoner manniskor ar beroende av den. Coolt va? Jag har precis tagit mig en liten promenad till Mekongfloden och tagit nagra harliga bilder nar solen gick snabbt ner i soder.

 

2 000 000.

Nagon som vet hur det kanns att halla tva miljoner i handen? jag vet - det kanns som man haller runt 2000kr faktiskt.
 

Enstorning?

Efter nagra dagar har i Savannaketh i min ensamhet sa har jag borjat marka ett symtom av att vara en enstorning, eller ensamvarg later mindre vulgart. Satt pa en resturang har om dagen i narheten av mitt hotel som gor en valdigt god grillad kyckling med pommes. Sa borja jag prata med mig sjalv... - mm det har var valdigt gott, precis vad jag behovde efter gardagens red curry som fick mig att spendera en langre tid pa toaletten an vanligt, sa jag hogt, eller tankte hogt. Jag ar osaker. Grabben som jobba dar kolla i alla fall konstigt pa mig. Jag har ocksa fatt en rost i huvudet som ber mig halla kaften helatiden sa fort jag oppnar min mun i min ensamhet. Pernilla - nagra yrkesrad tack, eller jag haller pa att bli galen? Ensamvarg med lite slag av schizofren kanske? Autistiskt beteende.


Jialilei.

Efter tappat tidsuppfattningen x antal ganger med dagar och veckor sen jag borja den har resan, Vilket kan vara valdigt skont ibland men mindre kul nar man har tider att passa som till flyg och bussar. Sa jag tyckte det var pa tiden att jag skaffa mig en klocka. Ni som kanner mig val vet att jag ar valdigt krasen nar det kommer till klader och accessoarer. Jag har forsokt att hitta en simpel klocka som man har rad att bli av med eller att kunna sla i sonder nar man blir sa javla frusterad  och arg som jag ar just nu, Asien lever verkligen upp till sitt rykte nar det kommer till internet for just nu kokar jag - JAVLA SKIT! Nej lugn och fin nu. Sa for tva dagar sen sa mingla jag runt i Savannaketh dar jag befinner mig nu och hitta en liten "vangafestival" med massor barn och karuseller. Och dar! dar pa ett bord lag en billig klocka som passa mig perfekt. Gillar market med. Fast jag kommer val formodligen sla isonder den inom 3 minuter nar jag ska forsoka uppdatera och publicerar det ar inlagget och det kommer att komma upp page forbidden sa jag far skriva om det igen for en tredje gang. Noterar garna ocksa hur javla snygg bilden ar. Jag borjar bli grym med min kamera. Vad tycker ni? Nagot som ni kanner igen med den?


Vientiane - smakrypstaden n1?

Efter en femtimmars svettig bussresa fran Vang Vien utan AC och med obekvama saten sa anlande vi till Vientiane. Med nackskador efter haft huvudet pa sniskan under en och annan 5minuters sovstund pa den gubbiga vagen sa borja jakten att hitta ett billigt guesthouse. Jag och Renata fick aran att vakta vaskorna. Undertiden fick Guther leta. Han var forsvunnen i tva timmar och vi borja bli hungriga, trotta och oroliga. Till slut kom Guther tillbaka med ett litet flin pa lapparna, Vi kollade pa varandra med ett fragetecken och fraga var han hade hallit hus, att vi blev oroliga och det viktigaste, hungriga. Tydligen hade det varit fullt pa varenda guesthouse inom gangavstand och det anda han hitta som passa oss ekonomiskt var ett riktigt skitguesthouse(ironisk nog kosta det 45 000spann natten ...kip). Nar vi tog oss dit och tog en titt sa var det vidrigt. Golvet som var gjord av plast var sonder lite har o dar sa man kunde se traplankorna och igenom vissa. Sangarna som bestod av jarn var borrade till golvet. Madrassen var helt okej, rakna halen till bara 22 stycken. Vaggarna som en gang i tiden bestod av fargen vit, var nu cigarett-bajs-gul. En "border" pa en meter fran golv och upp bestod av brunflackiga strack och smasflackar - nastan konst faktiskt. Och vi forstod det dar flinet pa Guthers lappar. Vi tog beslutet att ta det for en natt, pa grund av att vi var trotta och behovde bransle och mat sa snabbt som mojligt (men mitt skal var egentligen for att min budget ar sonder fran usa - jag skyller personligen pa finanskrisen i USA/varlden, inte pa mig sjalv). Det beslutet fick en av oss lida for. Efter tillbringat en natt pa det charmiga "nagoting-som-inte-stammer-har-guesthouse", sa vakna Renata pa morgonen av att ha utslag over storre del av kroppen, och det klia tydligen med, citat - i can't fucking stand this shit. Efter sjukhuset sagt att hon hade blivit biten av ett djur som gett henne utslag sa tog vi oss en narmare titt pa rummet. Da forstod vi varfor vaggen hade den har "bordern" som design av strack och flackar. Det var efter sonderslagna och mosade smakryp. Dar satt dom pa vaggen, kamouflerade sig med flackarna - dom stora var i samma storlek som en nyckelpiga och minsta som en myra.

Forsta intrycket av Vientiane var inte det basta som ni sakert forstar. Men nu nar mina kara vanner fran Brazil lamnat mig sa har jag fatt lite lugn tid for mig sjalv har i Laos huvudstad (nastan 300 000 invanare). Jag har gett Vientiane en andra chans helt enkelt, jag tog mig tid att ga en bra bit till poststationen och fa mig en bild av staden(ar sa javla trott pa tuk tuk for den delen med, tuk tuk-maffia som jag kallar dom, the underground-people. Ogonkontakt pa mindre an en sekund och det ha fyra saker dom inte kan halla kaft om: tuk tuk, weed, pingpong-show och ladyboys). Efter vandrat runt i staden nagra timmar sa drar jag slutsatsen om Vientiane - javla skitstad med billig fransk arkitektur, dock med valdigt trevliga laos-invanare pa deras cafeer som pratar battre engelska an vad det franska folket gor.

Lao(s).

Jag forsokte inte undvika att uppdatera. Det har funnits internetcafe overallt jag har varit. Orkar inte forklara igentligen men jaaa... forst innan jag lamna Thai sa funka inte svenska adresser pa deras nat. i norra laos sa var det dyrt. i prabam var vi upptagna hela dagarna med turer med tuk tuk ut till vattenfall, batar till grottor runt Mekongfloden osv...dom fa dagar jag har haft ledigt har jag bara sovit, skitit och atit. (inget mail fran en Eva iheller har jag fatt;()

Hej!
Jag ber om ursakt for min franvaro, har varit ganska upptagen den senaste tiden. Som ni ser pa rubriken sa ar jag i Laos nu. Akte forst till norra Laos till luang nantha nagot, gransen till Kina. Dar gjorde vi trekking, jag ville gora trekking in till Kina men det fick jag inte. Akte sedan soder till luang prhabam nagot, dar blev det bad i vattenfall. Hander sa sjukt mycket varje dag sa att uppdatera finns inte ens som en tanke att gora mer. Men sjalvklart ska jag forsoka uppdatera mer. Efter luang prahbam sa akte vi till vang viene dar man kan gora "tubbing" - man aker ner fran en flod i bildack dar man kan stanna till vid olika barer, massor av laosfolk som jobbar vid barerna drar in en om man vill. Tror dar ar 8 barer langst hela "tubbing-flod-rundan". Man kan leka med linbanor fran traden ut i vattnet och allt mojligt. Men tubbing ar inte allt man kan gora der. trekking, rafting, hyra vespa och kora till underbara laguner. Vang viene ar nu vart fovoritstalle i Laos, precis som Pai ar i Thailand. Nu befinner vi oss i Laos huvudstad - Vientien. Inte sa mycket att hitta pa har. tror vi ska bege oss osterut nu. Bilder far komma nasta gang for nu ska vi aka till en stor javla park som ligger 25km soder om Vientien. Varje dag nagot nytt, ingen vila - underbart!



RSS 2.0