Efter en femtimmars svettig bussresa fran Vang Vien utan AC och med obekvama saten sa anlande vi till Vientiane. Med nackskador efter haft huvudet pa sniskan under en och annan 5minuters sovstund pa den gubbiga vagen sa borja jakten att hitta ett billigt guesthouse. Jag och Renata fick aran att vakta vaskorna. Undertiden fick Guther leta. Han var forsvunnen i tva timmar och vi borja bli hungriga, trotta och oroliga. Till slut kom Guther tillbaka med ett litet flin pa lapparna, Vi kollade pa varandra med ett fragetecken och fraga var han hade hallit hus, att vi blev oroliga och det viktigaste, hungriga. Tydligen hade det varit fullt pa varenda guesthouse inom gangavstand och det anda han hitta som passa oss ekonomiskt var ett riktigt skitguesthouse(ironisk nog kosta det 45 000spann natten ...kip). Nar vi tog oss dit och tog en titt sa var det vidrigt. Golvet som var gjord av plast var sonder lite har o dar sa man kunde se traplankorna och igenom vissa. Sangarna som bestod av jarn var borrade till golvet. Madrassen var helt okej, rakna halen till bara 22 stycken. Vaggarna som en gang i tiden bestod av fargen vit, var nu cigarett-bajs-gul. En "border" pa en meter fran golv och upp bestod av brunflackiga strack och smasflackar - nastan konst faktiskt. Och vi forstod det dar flinet pa Guthers lappar. Vi tog beslutet att ta det for en natt, pa grund av att vi var trotta och behovde bransle och mat sa snabbt som mojligt (men mitt skal var egentligen for att min budget ar sonder fran usa - jag skyller personligen pa finanskrisen i USA/varlden, inte pa mig sjalv). Det beslutet fick en av oss lida for. Efter tillbringat en natt pa det charmiga "nagoting-som-inte-stammer-har-guesthouse", sa vakna Renata pa morgonen av att ha utslag over storre del av kroppen, och det klia tydligen med, citat - i can't fucking stand this shit. Efter sjukhuset sagt att hon hade blivit biten av ett djur som gett henne utslag sa tog vi oss en narmare titt pa rummet. Da forstod vi varfor vaggen hade den har "bordern" som design av strack och flackar. Det var efter sonderslagna och mosade smakryp. Dar satt dom pa vaggen, kamouflerade sig med flackarna - dom stora var i samma storlek som en nyckelpiga och minsta som en myra.

Forsta intrycket av Vientiane var inte det basta som ni sakert forstar. Men nu nar mina kara vanner fran Brazil lamnat mig sa har jag fatt lite lugn tid for mig sjalv har i Laos huvudstad (nastan 300 000 invanare). Jag har gett Vientiane en andra chans helt enkelt, jag tog mig tid att ga en bra bit till poststationen och fa mig en bild av staden(ar sa javla trott pa tuk tuk for den delen med, tuk tuk-maffia som jag kallar dom, the underground-people. Ogonkontakt pa mindre an en sekund och det ha fyra saker dom inte kan halla kaft om: tuk tuk, weed, pingpong-show och ladyboys). Efter vandrat runt i staden nagra timmar sa drar jag slutsatsen om Vientiane - javla skitstad med billig fransk arkitektur, dock med valdigt trevliga laos-invanare pa deras cafeer som pratar battre engelska an vad det franska folket gor.