(Kallebam-inlagg)

Nar jag steg in i bussen som skulle ta mig tillbaka till Vientiane pa sju timmar under natten, sa hade jag stol nummer 35, Sa fort jag borja mitt sokande efter min plats sa insag jag snabbt att det redan satt en liten Laosflicka pa min plats bredvid sin mor. Jag forsokte tala om for dom att det var min plats hon satt pa men dom bara gav mig ett ont oga och nochalera mig. Dar stod jag, den anda utlanningen pa bussen och sag dum ut. Men plotsligt kande jag hur nagon klappa mig bestamt pa min axel bakifran, jag vande mig om och det visade sig vara bussvarden. Han fraga efter min biljett eller rattare sagt han peka pa pappert jag holl i handen, aven han insag att min plats var upptagen. Inga problem sa han pa sitt sprak (tror jag) och peka pa en annan plats jag kunde sitta pa. Jag satte mig ner, bussen borja rulla och jag somna in snabbt.

Men efter en timmes tid sa vaknar jag att nagon petar pa mig. Jag insag att bussen hade stannat och borjat plocka in fler passagerare. Mannen som peta pa mig visade sin biljett att det var hans plats jag satt pa. Jag forsokte forklarar att jag blev beordrad att sitta har och att min plats var/ar upptagen. Saklart var det ingen som talade engelska, iallafall ingen som ville, ingen som ville hjalpa mig - alla var arga och sura pa mig. kolla pa mig med det onda ogat(om blickar hade kunnat doda sa hade jag varit massakerad nu). Dar satt jag som en syndabock, en hatat ond manniska, nar jag egentligen bara hade gjort vad jag blev beordrad till. Bussvarden kom bak och tala om for mannen att han fick sitta langst bak. Mannen som hade fatt sin plats bestulen sa nagon brutalt pa Laos, gav mig en mordande blick innan han traska bak med tunga steg. Alla kolla pa mig med en besviken min. Da var saken biff - jag var kristallvaken dom narmaste sju timmarna.