Syttende mai är Norges nationaldag och den högtid som är mest firad, hyllad i Norge - en jävligt trevlig helg helt enkelt. Den 16e så blev det en efterlängtad fest hos Rickard och Daniel. Johan jobbade som vanligt, så det fick bli Marika och jag som skulle fixa grillmat till oss på festen. Det blev hamburgare med bröd och massa trams till en sallad. Men när vi väl kom till festen så glömde vi bort maten och drack oss mäta på den tomma magen. Kanske inte det smartaste, inte har vi druckit på ett bra tag iheller. Men allt gick bra, jag blev överfull som vanligt, som väntat. Massor med trevligt folk med norska och svenskar blandade, det blev mingel och dans. Jag måste skryta att jag börjar bli en jävel på dansa när jag är full. Inte annars. Följde med damsällskapet in mot byn där vi skulle till någon nattklubb kanske? ingen aning, vi den tidpunkten finns det skrämande stora minnesluckor. Vi åt på Bugerking kom jag ihåg, tills jag kom på att det var McDonalds. Tog en ny taxi hem till en efterfest? 

Blev utkickad klockan 06.00 pga dom skulle till jobbet. Dom tog en taxi till jobb och lämna mig på gatan. Vandra lite på gatorna, vandrade långt inne i huvudet för att finna svar på gårdagen/natten, men luckorna är härligt stora. Ingen att ringa för att höra han/hennes historia av fragment som man kan bygga ihop med sin egen, sätta ihop natten som ett puzzel, så som det funkar i Trelleborg. Ingen bakfylla kändes eller var på ingång som tur var, det var tid att göra sig redo för en runda till centrum och titta på alla fina norska människor i deras folkdräkter.
 
Varför firar vi inte vår nationaldag lika patriotiskt? Vi skiter fullständigt i vår nationaldag. Nu är man hemma efter en hård natt för levern och en hård dag för ögonen och benen. Nu ska man slänge sig i bingen och laddas för morgondagen. Det var den Syttende mai!