VIETNAM. Ett riktigt jävla rövland. Ett skitland utan dess like. Jordglobens ändtarm som till råge på allt rymmer en hel jävla drös hobbykineser. Vietnameserna gör så att minsta lilla motgång, minsta lilla irritationsobjekt förstärks till rent hat.

   De gnäller när de pratar. Eller skriker. I vissa fall - en kombination. Det är som om den föregående generationens plågor från kriget sitter kvar i själen på dem. De pratar som om en personmina precis bränt av under deras fötter. De pratar som om de befann sig i konstant smärta.

   Har ni sett filmer om Vietnamkriget vet ni vad jag menar. En asiat ligger på slagfältet. Saknar ett ben. Det hänger oftast i en palm strax ovanför honom. Han skriker tillbaka till hans trupper. Smärtan i hans röst går inte att missa. Vilket inte alls är märkligt, att få ett ben bortsprängt är inget man reser sig från och springer bort det onda. Men varför måste Vietnameserna låta så hela tiden.

   Jag förstår inte det. Men jag funderar på att pröva det när jag kommer hem. Vem vill umgås med mig?

/ Gustav

Vietnam = pissland.

Landade i Bangkok igar runt atta. Vi var sugna pa sprit och sprit blev det. Det blev buckets, ol och annat. Hoppade pa Tuk tuks i farten och forsokte salja oss sjalva, forsokte salja ping pong-show till dom. "raka" ta isonder taxiskylten pa taket pa en tuk tuk som ville ha betalt for det. Vi sprang. Det kvittade var vi sprang sa kom han smygandes med sin tuk tuk bakom oss - lite som jason nar han jagar en - alla springer fran han men pa ett mysteriskt vis sa gar han alltid ikapp dom. Vi sprang in i grander, in i affarer, ut pa gatan? han var overallt.

Skont att vara tillbaka i Thailand. Ikvall tar vi nattbussen mot soder.

Vietnameser = skramande efterblivna.

/ martin