(Kallebam-inlagg)
Idag steg jag upp runt tva tiden, tror jag. Klockan som jag kopte i Laos tycks ha ett eget liv. Den hoppar lite som den vill.Men jag gar efter den anda. Jag har skapat mig en egen tidsuppfattning och gar min egen vag. Alla andra som gar efter samma klocka lever ett sammanbundet, trakigt och inrutat liv. Jag ar fri, jag ar inte beroende av nagon. Det ar vad jag intalar mig sjalv. Mina matvanor tycks ocksa andrats. I Laos sa blev jag vackt av min van Guther, varje morgon stod han utanfor mitt rum och banka som att han skulle sla in dorren. Nar jag svara med ett morkt basliknade "MMMmmm"-ljud sa skrek han - Martin, scandinavian bitch, it's time to get up!  Klockan var runt nio tiden, jag ar inte kand for att vara en morgonmanniska, jag ar faktiskt mer kand for att vara en zombie, en zombie som har precis vaknat upp fran en 23ars koma. Guther och Renata fick dra mig till frukosten, till en bra frukost. Det blev agg, bacon, frukt och med en stor bananashake. Middagarna blev mest pasta eller dylikt (ar sa javla trott pa asiatisk mat).

Idag far jag ta hand om mig sjalv, far hitta min egen foda. Det ar ingen latt uppgift for en bortskamd unge som mig som alltid fatt maten serverad pa bordet av... ja alla. Min overlevnadsinstinkt har dragit mig till MacDonalds dom flesta dagarna har i Kuala Lumpur. Nar jag val intalar mig sjalv att jag ska ha en nyttig middag sa blir det Burgerking. Far inte glomma att under dagen sa har jag standigt en stor Tigerbeer i handen - den ar god.